Foto Annik Wetter.
Latifa Echakhch (född 1974) skapar installationer som rör sig mellan det lågmälda och storslagna, det surrealistiska och konceptuella. Med poetisk ansats utforskar hon ämnen som geografi, politik, religion och minne med utgångspunkt i kulturellt laddade objekt. För Wanås Konst har hon skapat Blush, en tegelcirkel på marken, 6 meter i diameter. Ytterst i cirkeln är tegelstenarna hela, men ju närmare mitten, desto mer finfördelat är materialet och i cirkelns mitt är det malt till ett pigment. Echakhch är utbildad vid École Nationale Supérieure des Beaux-Arts, Lyon, och har haft separatutställningar på bl.a. MACBA: Museu d’Art Contemporani, Barcelona (2010), Portikus, Frankfurt am Main (2012), Hammer Museum, Los Angeles (2013), Centre Pompidou, Paris (2014), Museum Haus Konstruktiv, Zürich (2015), The Power Plant, Toronto (2016) och Museums Boijmans Van Beuningen, Rotterdam (2018). Hon deltog i Venedigbiennalen 2013 och samma år mottog hon det prestigefyllda priset Prix Marcel Duchamp.
Foto Wanås Konst.
Lungiswa Gqunta (född 1990) arbetar med skulptur och installation som synliggör ojämlikhet i det sydafrikanska samhället. På Wanås visar hon två konstverk. Divider består av ölflaskor som hänger i rep tvinnade av lakan, som bildar en barriär i parken. Konstverket uppmärksammar hur alkoholen splittrar familjer och samhällen, den första versionen visades i utställningen Qokobe på galleriet Whatiftheworld, Kapstaden 2016. Tusentals sönderslagna läskflaskor är placerade i en rektangel och lukten av bensin sprider sig i rummet i konstverket Lawn I, som refererar till våld och motstånd. Gqunta har examen från Michaelis School of Fine Art, Kapstaden. 2017 deltog hon i Istanbulbiennalen och Manifesta 12, Palermo. Hon är representerad på Zeitz MOCCA, Kapstaden. Hon är en del av konstnärskollektivet iQhiya som ställde ut på documenta 14 i Aten och Kassel (2017). Gqunta har f.n. ett tvåårigt ateljéstipendium på Rijksakademie van Beeldende Kunsten, Amsterdam.
Foto Ingrid Pollard.
Lubaina Himid (född 1954) har varit verksam som konstnär sedan 1980-talet. Hon arbetar med tekniker som måleri, collage och funna objekt, ofta i installationer som upptar hela rum. Himid var en av de tidiga konstnärerna i den brittiska Black Art-rörelsen på 1980-talet och återkommer till historia, kolonialism och historieskrivning både i sina egna verk och genom att göra utställningar. På Wanås Konst visar hon en del av Vernet’s Studio (1994), som kommenterar konsthistorien – vem som är konstnär och hur konst skapas – genom att återge kvinnliga konstnärer såsom Frida Kahlo och Jenny Holzer. Hon ställer också ut Feast Wagons (2015), som är ett samarbete med Susan Walsh där olika transporter – skrindor, kärror – har modifierats och blivit underlag för målningar i ett konstverk om förflyttning. Himid är professor i samtidskonst vid University of Central Lancashire, Storbritannien. 2017 belönades hon med det prestigefyllda Turnerpriset. 2019 presenterar hon en separatutställning på New Museum, New York. Vernet's Studio visas t o m 13/10.
Foto The Nirox Foundation.
Gunilla Klingberg & Peter Geschwind (båda födda 1966) arbetar med skulptur och installation. I sina konstnärskap utforskar de båda staden, vardagslivet och masskonsumtion. För Wanås Konst har de skapat ett nytt verk, LIFESYSTEMS – NONSPACE, en jättelik luftskulptur av presenningar som formas av tomrummen mellan träden i parken. Gunilla Klingberg har deltagit i Venedigbiennalen (2003), Istanbulbiennalen (2007) och Gwangjubiennalen (2016), såväl som i utställningar på MoMA/PS 1, New York (2006), Bonniers Konsthall (2009), Stockholm, Kiasma, Helsingfors (2014) och Malmö konsthall (2014). Hon har gjort flera offentliga gestaltningar exempelvis för Triangelstationen i Malmö (2010) och Rådhus Skåne i Kristianstad (2014). Klingberg är utbildad vid Berghs School of Communication och Konstfack i Stockholm. Peter Geschwind arbetar med rörlig skulptur, ljud och film och har haft separatutställningar på bl.a. Künstlerhaus Bethanien, Berlin (2002), Färgfabriken och Liljevalchs (2006), Gävle Konstcentrum (2010) och Konstakademien, Stockholm (2019) samt deltagit i flertalet grupputställningar, senast på Tensta konsthall (2018). Geschwind är utbildad vid Konstfack såväl som Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, där han också är professor i skulptur.
Foto Wanås Konst.
Marcia Kure (född 1970) arbetar med collage, måleri, teckning och skulptur som utforskar identitet kopplat till mode, populärkultur och femininitet. För utställningen Not a Single Story II på Wanås Konst har hon gjort verket Denizens som består av två svårdefinierade textila figurer, placerade högt upp i träden. Konstverket är en fortsättning på skulpturgruppen Bird of Paradise (2018), som hon gjorde på Nirox Foundation, Johannesburg. Kure är utbildad vid University of Nigeria, Nsukka. Hennes konst har visats i ett stort antal separatutställningar runtom i världen och hon har deltagit i bl.a. Sharjahbiennalen (2005), La Triennial på Palais de Tokyo, Paris (2012), Dak’Art-biennalen, Dakar (2014), och i Koyo Kouohs utställning Body Talk på Lunds Konsthall (2015). Hennes verk finns i samlingar på bl.a. British Museum, London, Smithsonian American Art Museum, Washington D.C. och Centre Pompidou, Paris. 2014 hade hon ateljévistelse på Victoria and Albert Museum, London.
Foto Albin Dahlström, Moderna Museet.
Santiago Mostyn (född 1981) arbetar med foto, video, skulptur och installation. Hans verk tar avstamp i personliga och politiska berättelser som utforskar kolonialism, sociala normer och utanförskap. På Wanås Konst visar han videoverket SUEDI (Slow Wave edit) (2017), ett videoverk i två delar – personer i en brottningsmatch följs av flygfoto, som återger migranters vandring till fots genom södra Europa. Bilderna knyts ihop med låten Suedi av rapparen Erik Lundin, bearbetad av musiker- och konstnärsduon Susanna Jablonski + William Rickman. För utställningen på Wanås har Mostyn inkorporerat bilder från platsen. Mostyn har deltagit i utställningar på bl.a. Kunst-Werke, Berlin (2008), Hiroshima Museum of Contemporary Art (2015), Moderna Museet i Malmö och Stockholm (2016), Göteborgs konsthall (2017) och Galleri Format, Malmö (2019). Han är aktuell med en utställning på Lunds konsthall sommaren 2019. 2018 curaterade han Modernautställningen på Moderna Museet, Stockholm tillsammans med Joa Ljungberg. SUEDI (Slow Wave edit) visas t o m 22/9.
Foto Wanås Konst.
Anike Joyce Sadiq (född 1985) arbetar med video, ljud och installationer som undersöker den mänskliga blicken, sociala relationer, intimitet och exkludering. Med installationen You Never Look At Me From The Place From Which I See You (2015) aktiverar Sadiq betraktaren. I utställningsrummet är en stol centralt placerad och den som sätter sig ner ser en videoprojektion av en skugga som möter och överlappar betraktarens egen. Den sittande personens ryggtavla blir också yta för ytterligare en projektion. Sedan examen från Konsthögskolan i Stuttgart 2011 har Sadiq deltagit i separat- och grupputställningar på bl.a. Kunsthalle Baden-Baden (2015), StadtPalais – Museum für Stuttgart (2017), NGO – Johannesburg (2018), Vox Populi, Philadelphia (2018), Lothringer 13 Halle, München (2018) och Dak’Art-biennalen, Dakar (2018). 2015 blev hon Villa Romana – Fellow, Florens, och under 2019 har hon residensvistelse vid Cité Internationale des Arts i Paris.