Sowing Into Painting ger plats för eftertanke
Kimsooja använder naturen och arkitekturen, och förvandlar den med hjälp av speglar och tyg som uppmärksammar oss på vår omgivning och ger plats för eftertanke. Konstnären beskriver det som att utställningen på Wanås Konst knyter samman hennes intresse för måleri och textil.
Precis innan en av grindarna till skulpturparken, nära byggnaderna på Wanås, växer lin som en del av Kimsoojas utställning. Genom sitt intresse för att odla på Wanås tar hon till vara på något unikt för platsen som de flesta konstmuseer inte kan erbjuda – möjligheten att bruka jorden. Fältet, som bär samma titel som utställningen, sås i slutet av april, växer och förändras under utställningen, från gröna groddar till stjälkar med himmelsblåa blommor och frön. Linodlingen tar oss direkt tillbaka till konsthistorien med spånadslin som används för att tillverka textil och oljelin som ger det klassiska bindemedlet i konstnärers oljefärg.
Plantorna som växer och skördas under flera månader kommer förvandlas till målningar som kan vara i århundraden. Såväl som en fysisk källa till målerimaterial blir fältet en föränderlig målning som likt ett mönster täcker marken, en väv i jorden, säger Kimsooja.
I skulpturparken arbetar Kimsooja med gammaldags vita lakan som i Sverige traditionellt är broderade med monogram eller dekorerade med spets – föremål som är en del av att skapa ett hem, visar omsorg och eftertanke. Verket heter A Laundry Field och för Kimsooja är de likt målningar, men hängande bland träden ger de samtidigt kopplingar till det vardagliga. I konsthallen arbetar konstnären åter med textil som måleri i verket Meta-Painting med målarduk av linne, både uppspänd och vikt som bottari – de koreanska tygbylten som används för att förpacka föremål och som blivit en karaktäristisk del av hennes konstnärskap med referenser till förflyttning.
I den gamla långlogen från 1750 har Kimsooja installerat To Breathe som består ett golv som speglar omgivningen och visar takkonstruktionen som reser sig som en katedral med högsta punkt 14 meter upp. På spegelgolvet ger hon plats åt betraktaren att gå in i, upp på, att bli en del av konstverket. På andra sidan av den över 50 meter långa byggnaden har hon arbetat med tyg i sprickor i väggen. I det stora utrymmet samsas konstverk som får oss att titta långt bort och riktigt nära. Hennes verk både fyller rummet och lämnar det tomt – hela byggnaden blir en upplevelse och upplevelsen hennes konstverk.