Dan Graham
(Född/Born 1942, verksam i/works in New York)
Two Different Anamorphic Surfaces, 2000
Dubbelsidigt spegelglas, rostfritt stål/Two-way mirror glass, stainless steel
550 x 420 x 240 cm
Med stöd från/With support from Stiftelsen Kulturbro, Stiftelsen Hjalmar Wicanders donationsfond
Tack till/Thanks to KnislingeVerken AB, Osby Glas AB
For English please scroll down
Dan Grahams Two Different Anamorphic Surfaces är gjord av dubbelsidigt spegelglas, det material som kanske främst kommit att symbolisera den moderna staden. Paviljongens väggar är välvda och formar en ellips med en smal ingång. Upplevelsen av verket styrs av väderleken – glasväggarna skiftar mellan att vara genomskinliga, reflekterande eller opaka beroende på dagsljusets styrka.
I mötet med Grahams paviljong förvandlas besökaren automatiskt från passiv till aktiv åskådare. De välvda glasväggarna och den ständiga skiftningen mellan reflektion och transparens förmedlar en pågående rörelse av bilder, som en film i vilken slottet, växtligheten, dammen och besökarna spelar huvudrollerna. Graham framhäver själv hur det dubbelsidiga spegelglaset kan ”relatera till det föränderliga landskapet, men också innebär att personer på insidan och utsidan ser varandra överlappande när de iakttar den andre och materialet.”
Graham har skapat banbrytande konst inom video, performance och tryckta medier sedan 1960-talet. Han började formge arkitektoniska utomhusstrukturer i slutet av 1970-talet med inspiration i barockens lustpaviljonger. Sedan 1981 har Graham skapat ett femtiotal unika paviljonger på olika håll i världen, på museer, i parker, öde terräng eller i stadslandskap. Alla har geometriska former, består av reflekterande glas samt har till syfte att vara platser där människor kan mötas. Vissa har specifika funktioner och hyser exempelvis ett kafé, en simbassäng eller en skateboardramp.
>>>
Dan Graham’s Two Different Anamorphic Surfaces is made from two-way mirror glass, a material that has possibly come to symbolize the modern city more than any other. The walls of the pavilion are curved and form an ellipse with a narrow entrance. The experience of the work is governed by the weather—the glass walls shift from transparency to reflective to opaque, depending on the quality of the daylight.
When enountering Graham’s pavilion, the visitor is automatically transformed from passive to active viewer. The curved glass walls and the constant shift between reflection and transparency create a perpetual movement of images, like a film starring the castle, the vegetation, the pond, and the visitors. Graham himself emphazises how the two-way mirror glass “relates to the changing landscape, but it also means that people on the inside and outside see each other superimposed as they gaze at both the other and at the material.”
Graham has been creating groundbreaking art within the fields of video, performance art, and print media since the 1960s. He began designing architectural outdoor structures in the late 1970s, finding inspiration in the fanciful pavilions of the Baroque Era. Since 1981, Graham has created fifty unique pavilions in different places around the world: at museums, in parks, in uninhabited terrain, or in cityscapes. All are geometrically shaped, made of reflective glass, and intended to be places where people can meet. Some of them have specific functions and contain, for example, a café, a swimming pool, or a skateboard ramp.