• Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Henrik Håkansson


 

Henrik Håkansson
(Född/Born 1968, verksam i/works in Berlin)
The Reserve (001), 2009–2012
Galvaniserat stängsel/Galvanized steel fence
50 x 50 m

For English please scroll down

Henrik Håkansson utgår ofta från platsens unika flora och fauna. På Wanås har han mätt ut ett 2500 kvadratmeter stort område som hägnats in med stängsel. Varken besökare, konstnär, parkskötare eller större marklevande djur, som vildsvin, har tillträde till området. The Reserve (001) blir en autonom ö eller zon i det befintliga landskapet. Han möjliggör därmed för platsen att för all överskådlig framtid utvecklas utifrån de förutsättningarna och utgöra en kontrast till den omgivande naturen.

Projektet påbörjades i samband med utställningen Wanås 2009: Footprints, då konstnärer som förhåller sig till naturen och människans relation i sin konst, bjöds in. Det är vanligt inom biologin att studera ett begränsat naturområdes ekosystem, såsom i The Reserve (001), och Håkansson arbetar återkommande med metoder som påminner om forskarvärldens. Dock eftersträvar han inte ett tydligt resultat – tonvikten ligger i stället på själva undersökningen.

Det finns tydliga kopplingar mellan The Reserve (001) och Håkanssons tidigare arbete A Thousand Leaves i Helsingfors (2000), då han planterade en tillfällig äng vid en strand omgärdat av ett stängsel. I gräset hade han placerat ut små kameror och via bildskärmar på stängslet kunde man följa det pågående växt- och djurlivet i realtid.

Håkanssons konstnärskap är präglat av ett livslångt intresse för naturen. Fokus läggs på studieformen snarare än på organismen i fråga. Han har spelat teknomusik för lövgrodor, skapat vindtunnlar för fåglar och målningar där myggor kolliderat med målarduken.

>>>

Henrik Håkansson’s artworks often begin with the unique flora and fauna of the site; at Wanås, he enclosed a 2,500 square metre area with a chain link fence. Neither visitors, artists, park attendants, nor animals can access this area. The Reserve (001) becomes an autonomous island in the existing landscape. He thereby makes it possible for the area to develop on its own for the foreseeable future, offering a contrast to the surrounding nature.

The project was initiated in conjunction with the exhibition Wanås 2009: Footprints, which invited artists with interest in the relationship between nature and humans on one hand, and art on the other. It is typical within the field of biology to study the ecosystem of a specific area, as in The Reserve (001), and Håkansson frequently works with laboratory methods. But he is not seeking clear results—his emphasis lies instead in the investigation itself.

There are obviuos connections betewwn The Reserve (001) and Håkansson’s earlier work A Thousand Leaves in Helsinki (2000), in which he planted a temporary meadow near a beach and fenced it off. In the grass, he had placed small cameras, and via screens hung on the fence, observers could follow the development of plant and animal life in real time.

Håkansson’s oeuvre is characterized by his life-long interest in nature. His focus is the form of the study rather than the organism in question. He has played techno for tree frogs, created wind tunnels for birds, and made paintings in which mosquitoes collided with the canvas.