• Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Tadashi Kawamata


 

Tadashi Kawamata 
(Född/Born 1953, verksam i/works in Paris) 
Trädkoja Wanås/Tree Hut Wanås, 2014
Trä/Wood

Utsiktstorn Wanås/View Tower Wanås, 2014
Trä/Wood
Tack till/Thanks to Kleo Byggservice AB
Båda konstverken donerade av konstnären/Both works donated by the artist

For English please scroll down

Tadashi Kawamatas två träskulpturer på Wanås är typiska för hans arbeten. De kan vara små och otillgängligt placerade, eller monumentala och gjorda för att användas. I utsiktstornet tar han med oss upp i trädkronorna via tre plattformar som binds ihop av branta trappor. Tornet är placerat så att det ger utsikt över Maya Lins massiva jordkonstverk Eleven Minute Line från 2004. Det andra konstverket är placerat nära byggnaderna på Wanås. Den som söker med blicken upp mot träden hittar kojan som han har byggt i en av de gamla trädkronorna. Kawamata har arbetat med trädkojor i städer som Berlin, New York och Paris. De ska inte användas, utan byggs för att skapa kontrast mot omgivningen, eller väcka associationer och tankar om natur, arkitektur och barndomsdrömmar.

Kawamata deltog i Wanås Konsts utställning Dance Me 2014, som förenade konstnärer som arbetar med skulptur, kropp, dans och rörelse. Tidigt i sitt konstnärskap arbetade han i det trångbodda Tokyo. Han tog vara på bortglömda utrymmen i stadsrummet och byggde konstruktioner inkilade i den befintliga arkitekturen. Han förhåller sig alltid till omgivningen och uppmärksammar det vi lätt förbiser när han täcker utsidan av en byggnad, bygger ihop två platser eller skapar en ny plats av vindlande former. Kawamata förenar skulptur och arkitektur i sina konstverk, som ofta är och ser ut att vara tillfälliga och ofärdiga. Genom att vara pågående konstruktion eller dekonstruktion på samma gång har verken en parallell till byggandet och rivandet som är en stads ständigt närvarande rörelse.

>>>

Tadashi Kawamata’s two wooden sculptures at Wanås are typical for his works, which may be small and intentionally placed to be inaccessible, or monumental and made to be used. In the observation tower, he takes us up into the treetops via three platforms connected by steep stairs. The tower is situated to give a view of Maya Lin’s massive earthwork Eleven Minute Line from 2004. The other artwork is placed near the Barn. Those who turn their gaze upward will find the tree house he has built in the top of one of the old trees. Kawamata has worked with tree houses in cities such as Berlin, New York City, and Paris. They are not meant to be used, but are instead intended as a contrast to the surroundings, or to awaken associations and thoughts about nature, architecture, and childhood dreams.

Kawamata participated in Wanås Konst’s exhibition Dance Me 2014, which brought together artists working with sculpture, bodies, dance, and movement. Early in his oeuvre, he worked in densely populated Tokyo, making use of forgotten spaces in the cityscape and building artworks wedged into the existing architecture. He always retains the surroundings and notices what we otherwise look past as he covers the outside of a building, connects two places, or creates a new space of meandering forms. Kawamata unites sculpture and architecture in his artworks, which often look to be temporary and unfinished. As ongoing constructions or deconstructions themselves, the works simultaneously parallel the never-ending building and razing that comprises the movement of the city.