Att lära av undersökningen
I år har litteraturen vandrat hand i hand med utställningsarbetet. Texter har inspirerat och liksom viskat i örat och blivit en del av samtal inför utställningen och om konstverken som vuxit fram.
Faran med bara en enda berättelse kallade författaren Chimamanda Ngozi Adichie ett Ted Talk 2009, och inspirerade till årets utställningstitel Not A Single Story [Inte bara enda berättelse]. Fem år efter Adichie presenterade författaren Taiye Selasi sitt Ted Talk Fråga mig inte var jag kommer ifrån, utan var jag hör hemma. Ytterligare fem år senare öppnar utställningen på Wanås. Under samma 10-årsperiod har Jonas Hassen Khemiri iakttagit och i text skildrat Sverige och placerat frågor om identitet mitt i vardagen, adresserat dem i brevform till justitieministern, ställt frågor bland Legogubbar och på valdagen. De tankar och texter som författarna berör är frågor som engagerar konstnärerna i Not A Single Story – vems historia berättas och med vem delar vi vår historia? – centrala frågor för 2000-talet.
Är du världsmästare, 40-talist, lantis, utlandssvensk eller kock? Många av årets konstnärer bor, eller har bott, på flera platser som format självförståelsen och gett upphov till olika identiteter. En del av oss kan känna igen oss i den erfarenheten. För andra handlar flera identiteter mer om att ha flyttat från landet till staden eller tvärtom, om vem man älskar, om hudfärg eller yrkesidentitet – allt det som utgör vår självbild och hur andra ser oss. Men även om vi kan se skillnader mellan oss själva och andra – och det finns starka krafter som vill att vi ska tänka i uppdelningen ”vi och dom” – delar vi som lever idag mer med varandra än med dem som levde för 500 år sedan. Vi som upplever årets utställningar har sannolikt mer gemensamt med andra sekulariserade, över nätet betalande klimatoroliga googlare, än med Kristina och Karl-Oskar i Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna, som en gång utvandrade tillsammans med 1 miljon andra svenskar, utslitna på steniga åkrar, jagade av hunger och kyrka i mitten av 1800-talet. Vi som lever idag delar vår tid.
Konstnärerna har sällan använt sig av så skilda material som i år – kroppen har blivit tryck och skuggor, glasflaskor och fuskpäls har blivit vassa och mjuka skulpturer. Konsten vidgar vår föreställningsvärld, inget mindre. Det är sällan det finns möjlighet att arbeta vidare med en konstnärs idé, men i år har vi kunnat säga: ”Det du gjorde förra året, låt oss ta det vidare i en ny utställning!”. Not a Single Story började med en inbjudan från The Nirox Foundation om att skapa en utställning för deras skulpturpark utanför Johannesburg i Sydafrika. Det var 2018. Nu är den på Wanås. Det fanns nästan inneboende i titeln att utställningen skulle fortsätta, på en ny plats och på nytt sätt. Så här omfattande projekt med utbyten och samarbeten ger ringar på vattnet år efter år. Tack till alla konstnärer som medverkade i Sydafrika, till teamet på Nirox för förtroendet och till er konstnärer som är med i årets utställningar.
Vem läser ett förord? Du som gör det – vi är övertygade om att möten med konst skapar dialog och utrymme för eftertanke och förändring. Vi vill rikta ett stort tack till er för att ni besöker och deltar, för att ni hittar till platsen och fortsätter att upptäcka och ifrågasätta. Av alla besökare vill vi i år särskilt lyfta fram lärarna. Förra året deltog 12 000 barn skolbarn i Wanås Konsts pedagogiska verksamhet. De utforskade platsen i visningar och workshoppar, mötte konst och konstnärer och arbetade praktiskt med tankar som uppstått. Det är inte enkelt att hitta plats i schemat, lösa logistiken och sedan sitta på en buss runt en timma för att komma till Wanås. Men kom ihåg – vi vill ha er här! Vi ser hur konsten inspirerar och hur ni inspirerar oss. Med ekonomiskt stöd av bland annat Allmänna Arvsfonden sätter vi i år äntligen spaden i marken och påbörjar bygget av egna lokaler till pedagogiken. Vi fortsätter att ha fokus på att upptäcka konsten ute i parken, men snart har vi tak över huvudet när det regnar, tillgång till vatten och varma lokaler så att vi kan utöka tidpunkterna när vi kan ta emot barn och unga.
Wanås Konsts team jobbar året runt. Nyfikenheten och engagemanget är ovärderligt. En liten styrka får mycket att hända – i parken, konsthallen och på kontoret. På större avstånd, men med visioner för framtiden, arbetar stiftelsens styrelse som vi riktar ett varmt tack till. Utställningen i Sydafrika 2018, inklusive omfattande pedagogiska program, genomfördes med stöd av Svenska Postkodstiftelsen, Svenska institutet och Sveriges ambassad i Pretoria. De som ger oss medel att göra det vi gör här och nu är stat, region, kommun, fonder och föreningar, företag och privatpersoner. Alltid ett särskilt tack till familjen Wachtmeister.
Välkomna!
– Elisabeth Millqvist & Mattias Givell, verksamhetsledare, Wanås Konst.