Poul Gernes skiss till konstverket Pyramide visar mängd personer på den storskaliga pyramiden, som blir en livlig mötesplats. Konstnären beskrev sin pyramid som en plats ”där folk skulle kunna hänga” och lyfte fram sina tankar om konstens sociala roll. Den sex meter höga pyramiden av trä var från början ett bidrag till en skulpturtävling 1967 för en offentlig gestaltning på Israels Plads i Köpenhamn. Bidraget vann inte, men 2016 realiserades den för första gången på konstmuseet Louisiana i Humlebæk utanför Köpenhamn i samband med en separatutställning över Gernes.
Gernes idéer om vad konsten skulle ha för funktion kom ur tidens anda. Under 1960-talet var han med och startade den experimentella konstskolan Eks-skolen i Köpenhamn. I linje med tidens politiska ideal uppmuntrades skolans elever att skapa konst med betoning på det kollektiva – konsten gjordes i samhällets tjänst och skulle vara lättbegriplig, tilltalande och påverka miljöerna och människorna som konsten omgav.
Gernes ville göra konst för ett bättre samhälle. Han ogillade när konsten blev en säljbar produkt och vägrade därför under många år att ställa ut på kommersiella gallerier. Istället ägnade han sig offentliga uppdrag som gav honom utrymme att arbeta storskaligt och med omedelbara intryck. När han fick uppdraget att göra en gestaltning på samtliga våningsplan i Herlev Hospital i Köpenhamn (1968–1976) kallade han sig för dekoratör istället för konstnär. I sjukhusets rum och korridorer målades allt från väggar, dörrar, skyltar, klockor och en hel hörsal i hans typiska klara färger.
Pyramiden som nu uppförts på Wanås utifrån en bearbetning av originalskissen av konstnären Anders Krüger kombinerar platsen för vila, bänken och skulpturen. Gernes kallade den en social skulptur. Flera konstverk på Wanås bjuder in och skapar direkt eller indirekt kollektiva aktiviteter. Några konstnärer är särskilt besläktade med Gernes i sina tankegångar. Jeppe Hein har utgått från bänken i sitt konstnärskap sedan år 2000. Han förändrar den förväntade konstruktionen, bänkarna blir aktiva snarare än en plats för vila. Han blandar den konventionella uppfattningen om en bänk som funktionell med ett konstnärligt synsätt för att skapa dialog mellan konstverk och betraktare. När han ställde ut 2013 beskrev han att ”Vissa verk kommer tilltala människors sinnen, andra kräva aktivt engagemang. Några kommer skapa en rolig situation och uppmuntra människor att inleda en dialog med varandra, medan andra ställer betraktare inför grundläggande frågor som de bara själv kan svara på.”
Året efter ställde Molly Haslund ut sina koordinationsmodeller. Hennes skulpturer är minimalistiska i sitt uttryck men leder till lek, aktivitet och skapar rörelse. På Wanås har Haslund arbetat med välbekanta föremål som ribbstolar och gungor som hon omarbetar och mångdubblar. Du aktiverar och blir del av konstverket, antingen själv eller som en del av en grupp. Hon beskriver sin konst: ”Jag avporträtterar glädje och konflikt i motsättningarna som är inneboende i vanliga föremål och situationer, i ritualer, musik och populärkultur. Genom att konstruera utmaningar och med personliga uttryck vill jag skapa nya poetiska tolkningar.”
Mer än 50 år efter att Genes gjorde sin skiss förverkligas skulpturen på Wanås, efter en donation av Klara Karolines Fond instiftad av Aase och Poul Gernes. Skissen visar bland annat en kvinna i brudklänning, ett barn i lådbil, en vilande hund, personer i solhattar som håller i glasstrutar. Bilden ger en tydlig instruktion – pyramiden ska användas.
Gernes gjorde också en modell av pyramiden som finns på Skissernas Museum i Lund. Där finns likaså en annan modell av konstnären som visar förslag på färgsättning av vattentornet i Munka-Ljungby, där Gernes bodde i 30 års tid under den senare delen av sitt liv. Modellen visar tornet randigt från botten till toppen. Det svindlar att tänka sig det 48 meter höga tornet i Gernes utförande. Skissen är daterad 1969. Kanske är det dags nu?
– Albin Hillervik