MAMMA – MAMMA!
Året är 1973. Jag står i köket med händerna i varmt skummigt vatten och diskar frukostporslinet på Klampare-gatan 17 nedre botten. Vid mina fötter rör sig min förstfödde son Anders. Han är sex månader. Han tar tag i mitt ben samtidigt som han ser på mig. Våra blickar möts och det svindlar för mina ögon, susar i öronen och jag faller handlöst ner bredvid honom. Kallsvettig. Hjärtat bultar. Mitt huvud böjt mot golvet. Hans hand i mitt hår.
Mamma säger han. Mamma.
För första gången förstår jag vad det betyder. Mamma.
Jag försöker andas, lägger mig raklång. Anders klättrar på mig. Skrattar, kluckar. Det rusar i hela mig. Klättrar upp med benen längs städskåpet, lugnar mig, gråter.
Mamma säger Anders.
Min hand i hans i hans hår.
Anders säger jag. Anders jag är här.
Så beskrev Marianne Lindberg De Geer sitt konstverk Jag tänker på mig själv, Wanås från 2003. I citatet delar konstnären med sig av en av betydelserna bakom ljudverket, som är ett av skulpturparkens mest uppmärksammade konstverk, det lämnar inte någon oberörd. Det består av ett arkiv av röster som ropar på mamma, några få ropar på pappa. Otåliga, uppmanande eller viskande röster, från unga och gamla, blandas och sprids i parken. Den som har hört dem glömmer det inte.
Sedan 2011 ser programserien Återblick tillbaka på permanenta verk i samlingen och tidigare års utställningar. Återblick gör det möjligt att titta närmare på ett konstnärskap som på Wanås förknippas med ett enda konstverk och att få en inblick i vad konstnären arbetar med idag. I flera år har Lindberg De Geer arbetat med gosedjur, söta kaniner, i grafik såväl som skulptur, ett motiv hon utvecklar i en av sina senaste skulpturer. Hon beskriver den:
”The Wind Cries Mary är en parafras på bilder vi sett av störtade diktatorer, men handlar också, om man så vill, om en traumatiserad barndom, eller uttrycker kanske känslan av att släppa taget om något/någon. Idén om uttrycket växte fram eftersom alla mina utomhusskulpturer på ett eller annat sätt blivit vandaliserade. Och att jag aldrig sett en skulptur i det offentliga rummet som varit vandaliserad från början. Den är gjord i ett perfekt stycke, som sedan kluvits i 5 delar.”
I höst visas skulpturen i återblicksutställningen parallellt med äldre och nya konstverk från Lindberg De Geers inte sällan kontroversiella konstnärskap. Hon arbetar med en mängd olika uttryck och tekniker – skulptur, måleri, film, text, fotografi och ljud – men ofta har verken fått samma titel, Jag tänker på mig själv.
– Malin Gustavsson