Hela verket är gjort med kärlek. Från vagnens estetik till varje pinal i museet. Här finns inga anslag av ironi från min sida. Som många vet har kärleken till folklig konst, som jag delvis har sett under min uppväxt, också följt mig under hela mitt konstnärskap. I en akademisk konstvärld har jag tänkt att vagnen ska vara något som mer handlar om visuell kärlek och värme. Under lång tid har jag triggats av samlande på loppisar. Föremålen i vagnen är från mitten av 1800-talet fram till ca 1980. Jag har inte velat ha ett snobbigt förhållande i mitt samlande. En grytvante för tre kronor har kunnat få en stor betydelse för uttrycket i samlingen. – Richard Johansson
Konstnären Richard Johansson presenterar projektet Folkkonstmuseum i två delar på Wanås Konst. Utställningens utgångspunkt är Johanssons museivagn utanför konsthallen. Utvändigt har han målat den med inspiration från en klassisk cirkusvagn och inuti möter vi delar av Johanssons privata samling av folkkonst. Tillsammans med Wanås Konst har Johansson under 2018 gjort en insamling av folkkonst från allmänheten och hembygdsföreningar. Ibland är det känt vem som har gjort föremålen, andra gånger inte. Nära 300 föremål lämnades in och ungefär hälften av dem har Johansson valt ut till utställningen i konsthallen.
Ordet folkkonst har ingen entydig definition. Benämningen har ofta använts för att beskriva det gamla bondesamhällets dekorerade föremål tillverkade i samband med högtider och livets milstolpar som dop, bröllop och begravning. Idag inkluderar begreppet ofta samtida textilt hantverk, slöjd, återbruk, graffiti – föremål från allmoge till vår samtid. Oavsett hur begreppet definieras är folkkonsten alltid skapad av människor utan formell konstutbildning och görs med en vilja att dekorera och förädla. Folkkonsten finns så länge människor skapar och uttrycker sig genom konst.
För insamlingen till Wanås Konst har definitionen hållits öppen för att få en bredd av föremål och för att undersöka hur folkkonsten kan se ut idag. I utställningen är de placerade bredvid varandra utifrån associationer och sammanhang i material, form och innehåll. Äldre, samtida och tidlösa uttryck samsas i utställningen. Konstprojektet ställer frågor om vem som gör konst och vad konst är, det synliggör det udda, ouppmärksammade och det som skapas runtomkring oss.
Stort tack till alla som lämnat in föremål och hjälpt oss att få se mer av vad som samlas och skapas just nu. I utställningen presenteras enbart ett urval av det rika utbudet.
@broderauttexten, Simon Abrahamsson, Håkan Andersson, Julia Björnberg, Elin Claesson, Ditte Clase, Mikael Ek, Göran Eriksson, Jane Esbjörnsson, Lars Gustafsson, Sven Börje Feldt, Göinge hembygdsförening, Lena Hansson, Belen Hoberg, Lars Hoberg, Malin Hubertsson, Ann Jantze, Majbritt Johansson, Martin Jönsson, Tore Jönsson, Bengt Killander, Knislinge hembygdsförening, Tryggve Lagher, Carl-Johan Lundberg, Torsten Möllerström, Galleri Magnus Karlsson, Gert Nilsson, Therese Oleskog, Jörgen Olsson, Osby hembygdsförening, Linda Paulsson, Pierre Perrett, Eva Persson, Gerd Inger Persson, Richard Persson, Birgitta Siljedal, Gisela Ståle, Mailis Stensman, Richard Stensman, Ulla-Britt Stensman, Linus Svensson, Kajsa Trens och Louise Waite.