Jag intresserar mig för den dagliga rutinen, upprepningen, nötandet. Många timmar, många människor, många liv – den historien talar till mig. (Jennifer Forsberg.)
Jordränta – med leran som utgångspunkt för Wanås historia
Lera som ett material i sig är centralt för Jennifer Forsberg och i utställningen är det lera från marken, och lerans historia på Wanås som är utgångspunkt. Hon har tillbringat mycket tid på, och sakta närmat sig platsen för att låta leran bli både material och innehåll. I hennes praktiska arbete som konstnär och konsthantverkare finns en förbindelse mellan det fysiska arbetet i att förändra ett material och den tid man måste tillåta processen att ta. Hon beskriver att hon hittar sin inspiration när hon är i rörelse, men som motpol till det fysiska och det intuitiva beslutsfattandet finns lerans tröghet och motstånd.
För ett år sedan började Jennifer Forsberg leta efter det gamla tegelbruket som funnits på Wanås Gods marker. Hon har grävt i jorden och utvunnit lera från den platsen, samma lera som tegelstenar och bruksföremål en gång gjordes av. Relationerna mellan de människor som arbetade på godset och de som bodde där har fascinerat henne och har bildat utgångspunkten för hennes gestaltning. Hennes installation innehåller vardagliga föremål som bord, husformer, stegar, lampor och kärl, men hon förändrar dem och genom att göra det välbekanta obekant får hon oss att se det igen.
Jordränta är från början en nationalekonomisk term som avsåg arrendeavgift och som även var grund för hur mark värdesattes. Forsberg vidgar innebörden av ordet till ett begrepp för arbetet, dess frukt och dess pris. Med utställningen Jordränta eftersträvar hon en dialog med betraktarens fysiska förståelse av markens och människans sammankoppling snarare än den förståelse vi kopplar till orden.