Deltagande konstnärer
Christer Strömholm (1918-2002) utbildade sig till konstnär och kom via grafiken in på fotografi i slutet av 1940-talet. I utställningen sätts hans verk in i en kontext med samtida konstnärer;nutid kopplas till dåtid och skapar dialog om om återkommande ämnen inom Strömholms verk. Han reste internationellt och hans bilder fångade händelser och platser, intima såväl som politiska och är resultatet av relationer han byggt upp. Det finns en ständig närvaro av övergripande teman som liv, sorg och död i hans bilder samtidigt som han också ägnar sig åt former, fläckar konkaviteter, iblande det absurda, ochde rymmer ofta uttryck för ömhet och sårbarhet. Strömholms verk ingår i samlingarna på bl.a. Moderna Museet, Stockholm, och Museum of Modern Art, New York.
Läs mer
Annika Elisabeth von Hausswolff (f. 1967, baserad i Göteborg) är känd för noggrant arrangerade fotografier baserade på teman som maktstrukturer, rumslighet, psykoanalys, ibland enbart med spår av mänsklig aktivitet. Hon arbetar även med installation och skulptur. På senare tid har hon utgått från bilder från nyhetsarkiv och auktioner som hon sedan bearbetar. Urvalet i utställningen fokuserar på en serie bilder av arkivfotografier på lekplatser och barn, med titeln Auktoritär arkitektur. Hon har haft separatutställningar på bl.a. ARoS Kunstmuseum (2013), La Conservera Murcia (2010) och Magasin III (2008). 2021 öppnade hennes utställning Alternativ sekretess på Moderna Museet Stockholm, och den visas på Moderna Museet Malmö t.o.m. den 11 september 2022.
Läs mer
Aziz Hazara (f. 1992, baserad i Kabul och Berlin) arbetar med fotografi, video, ljud, text och multimediainstallationer. I hans videoverk i utställningen, Bow Echo (2019), klättrar fem pojkar upp på toppen av en stor klippa och utsätts för hårda vindar. De blåser i en leksakstuta för att försöka kommunicera sin akuta situation. Verket har inspirerats av Hazaras egen erfarenhet av självmordsattacker som har drabbat Kabul. Hur denna situation påverkar dem som lever där och hur den bäst representeras är en fråga som Hazara beskriver som en av de svåraste att hantera när han gjorde verket. Hazara har medverkat i flera internationella utställningar, däribland Busanbiennalen (2020) och Sydneybiennalen (2020). 2021 tilldelades han Future Generation Art Prize av Pinchuck-stiftelsen i Ukraina.
Läs mer
Gosette Lubondo (f. 1993, baserad i Kinshasa) återskapar platser och agerar både bakom och framför kameran. I serien Imaginary Trips, som påbörjades 2016, blandas minne och arkitektur. Hon lägger lager av bilder på varandra, så att verkliga och fiktiva karaktärer blandas och skapar känslan av en sammanblandning av dåtid och nutid. Serien i utställningen är tagen i en uttjänt tågvagn, som en resa med en början men utan slut mot en okänd destinationen. Lubondo har bl.a. medverkat i Lubumbashibiennalen (2017, 2019) och Addis Photo Fest (2018).
Läs mer
Eric Magassa (f. 1972, baserad i Göteborg) arbetar med måleri, collage, performativ fotografi, skulptur och textil. Flera av verken är baserade på hans egna rötter i Sverige, Frankrike och Senegal, och utforskar hur västafrikansk konst har kopierats och utnyttjats i konstnärliga och kommersiella syften. Genom att arbeta med masker, mönster och montage iscensätter Magassa en serie förskjutningar mellan det synliga och osynliga, och mellan olika identiteter och betydelser. Hans verk tillkommer under en lång process, där flera arbeten pågår parallellt i olika tekniker och där innehåll migrerar. I utställningen visar Magassa gatubilder tagna under flera år. Hans konst har bl.a. visats på Bohusläns museum (2022), GIBCA (2019) och Moderna Museet (2018).
Läs mer
Eiko Otake (f. 1952, baserad i New York) är en rörelsebaserad, tvärvetenskaplig konstnär. Otakes videoverk, installationer och performanceverk har visats över hela världen, och hon har gjort långvariga performativa installationer på Whitney Museum och Walker Art Center, bl.a. Sedan 2014 har hon arbetat med A Body in Places på ett 70-tal platser. I utställningen visas fotografier från A Body in Fukushima, dit hon rest sex gånger hittills, första gången ensam och sedan med William Johnston som dokumenterat hennes kropp i det surrealistiska, postnukleära landskapet på platser med förhöjd radioaktivitet. William Johnston har fotograferat i decennier med storformatskamera och är professor i japansk historia och folkhälsa vid Wesleyan University, Connecticut.
Läs mer